När jag hade köpt den där nya symaskinen som jag verkligen förälskade mig i ville jag inget annat än sy. Men VAD ska man sy?! Riktigt varför det blev lappteknik vet jag inte riktigt.
Kanske hade det funnits i mitt huvud i alla år, för jag hade sparat ALLT tyg som blivit över vid ALL sömnad.
Jonas, sonen, sa när jag stolt visade upp mitt första lapptäcke och pekade på att det här är Jennys klänning och det här är dina ett par byxor: "Men... du har ju flyttat ett par gånger sedan du sydde de där sakerna!". "Ja." "Du menar inte att du packat ner och sedan packat upp dessa gamla tyger vid varje flytt?!"
Vad ska man svara....? ;)
Min mamma sydde varsit lapptäcke till mina barn när de var små, kanske jag tänkte att jag också skulle sy till mina barnbarn av dessa tyger. Vad vet jag.
Kanske hade det funnits i mitt huvud i alla år, för jag hade sparat ALLT tyg som blivit över vid ALL sömnad.
Jonas, sonen, sa när jag stolt visade upp mitt första lapptäcke och pekade på att det här är Jennys klänning och det här är dina ett par byxor: "Men... du har ju flyttat ett par gånger sedan du sydde de där sakerna!". "Ja." "Du menar inte att du packat ner och sedan packat upp dessa gamla tyger vid varje flytt?!"
Vad ska man svara....? ;)
Min mamma sydde varsit lapptäcke till mina barn när de var små, kanske jag tänkte att jag också skulle sy till mina barnbarn av dessa tyger. Vad vet jag.
Så av någon anledning hade jag alltså bestämt mig för att testa att sy lapptäcke. Hur lär man sig det? När kunskapsnivån står på noll, eller kanske tom på minussidan. Jag försökte Googla på Lappteknik, Quilt, Lapptäcke osv. Men min sökmotor förstod mig inte. Konstigt, för nu vet jag ju att det finns hur många sidor som helst. Jag vände mig istället till mamma som kunde berätta att man ska rita upp mönstret på en bit gammal lakansväv och sy på det. Och så gjorde jag och det blev följande mästerverk:
Dessa två kuddar har jag i soffan uppe i stugan, beviset på mitt första försök. Rött i mittrutan har jag lärt mig långt senare. Och mamma sa att man inte skulle ta för smala remsor för då skulle det bli för tråkigt innan man var klar. Där har jag kommit på att hon har helt fel.
Så har min utsände privatfotograf Tina försett mig med ett par foton på mitt allra första lapptäcke. Det fick barnbarnet Leia.
Åh vad kul att se det igen. Det brunrutiga är en mammaklänning från 1975. Det blå med tunna svarta linjer är en sidendräkt jag sydde, den var verkligen tjusig. Och det vita med gul/rosa/grön ränder är dotterns en byxdress när hon var i 5-6 års åldern. Minns att jag (som vanligt) återanvände en dragkedja till gylfen i byxorna och den var inte riktigt ok. Den åkte ner stup i ett. Jenny hade vid något tillfälle fått en lektion i varför saker ramlade neråt och inte uppåt, att det var jordens dragningskraft som styrde det. Hon förklarade problemet med dragkedjan med att det var "nerdragningskraften i jorden" som gjorde att dragkedjan öppnades. Härliga minnen. Jag ser också gamla stolsdynor, gardiner, Jennys och min en klänning och gamla gardiner. Tom möbeltyg från en tapetserarkurs jag gick.
